Kanoners

Sitter i skrivande stund hos Mami und Papi i Domsjö. Har städat lite och försökte gå en promenad med Konrad. Latare hund får man leta efter. Vår promenad inleddes med några minuters tjat och lockande för att ens få honom att komma till ytterdörren. När kopplet väl var på, musiken i öronen och laddade ben så hinner vi bara upp i skogen så skiter han och anser sig då vara klar. Och är Konki klar så är han klar om vi säger så. Han bokstavligt talat släpar mig tillbaka till huset, lägger sig i soffan och blänger på mig i en kvart innan han suckar och går och lägger sig i sovrummet. Sedan dess har han inte ens pratat med mig. Undrade lite försynt om han ville ut och springa lite medans jag tog en rök, men då fnös han bara och slöt ögonen.
Typiskt handjur...


Skrev ju lite grann häromdagen om vad som hände i Umeå i lördags, men kommer inte att skriva mer om det. Insåg att några av er som läser detta kanske inte bör läsa om just det, så i fortsättningen håller jag mig till halvointressant dravel.



Ska nog gå ner nu och försöka bli polare med Konkilino igen. Leta fram en korvbit eller så. Eller göra som en viss herre; servera en halv pizza, en sexa jäger och en ferraribil-godis. Till en hund.
Jag är tveksam till att det ingår i hundens naturliga kostcirkel. Men å andra sidan så gör nog inte falukorv det heller...

Tjüss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0