Update june 2012
Oj vad jag inte har haft tid med detta. Det händer så väldigt mycket bra just nu, så jag måste hela tiden prioritera och planera mina dagar.
Men nu sitter jag här och väntar på att bli serverad lunch av pojken. Han tillagar laxburgare. Det är ju fan som en dröm. Igår efter jobbet blev jag serverad en enorm milkshake. Wonderbar. Kan ju mycket väl hända att detta visar sig vara en keeper...
Vad fasiken har mer hänt?
Har ju blivit klar med skolan, fixat i huset och träffat pojke.
Att skolan är slut sörjer jag som fan. Känns ju lite sådär att det bara är över. Trodde väl i ärlighetens namn att jag inte skulle fixa de med tanke på allt som varit, men det gjorde jag. Saker och ting har gått så sjukt snabbt att jag knappt har hunnit med emellanåt. Då har jag haft min finaste Jenny där som plockat ner mig och sett till att jag överlevt och levt. Henne har jag att tacka för så sjukt mycket. Hon är min räddare. No doubt about it.
Hade jag inte haft henne vid min sida så hade det varit så otroligt mycket det senaste halvåret som jag inte skulle ha fixat. Hon har stått där med lösningar och verktyg utan att ifrågasätta och sätta press. Hon har förstått utan att fråga när jag inte klarat krav och press.
Hon är helt enkelt kärlek rakt igenom.
Huset går väl lite sådär. Har ju som sagt haft lite mycket, men vi har hunnit med ganska mycket ändå måste jag säga. Nu ser vi fram emot att allt blir klart så vi kan flytta in och bara njuta...
Och den där pojken ja. Där har jag väl Ida att tacka. Så sjukt hur allt kan bli ändå. Men jag gillar det och njuter för fullt.
Känner mig lite som en tonåring efter att ha sett twilight på bio för första gången. Hormonstinn alltså.
Ska nog gå och kika nu hur det går med maten.
Punktum.
Misantropi
Började morgonen, tidigt som fan, med att tappa ner nästan två kilo strösocker på golvet i köket. Lycka.
Minuten efter bryter jag min nagel. Lycka.
Kaffet smakar inte alls så gott som det var tänkt. Lycka.
Har en tvättäkta bad-hair-day. Lycka.
Vill och behöver egentligen bara krypa under sängen och gråta hela dagen. Men jag kommer inte in under sängen. Knappt att jag kommer in med dammsugaren där, så det är väl lika bra att gå till jobbet antar jag.
Ska ta och bege mig ut på en kort löptur nu innan det är dags för jobb.
Be för att jag ramlar och bryter något.
Tack på förhand!
Stockholm
Var ju där i fem dagar med en massa skolprojekt på agendan, och jag har väl inte lärt mig så mycket på så kort tid. Otroligt lärorikt.
MEN, jag skulle inte kunna bo där. Fick ett litet erbjudande om jobb där nere för några veckor sedan, men tackade nej av flera olika anledningar. Ville så gärna ta jobbet, men kunde inte. Längtar verkligen tills jag kan byta jobb och sätta igång utvecklingen på ett annat plan. Det känns ju såklart jobbigt att bryta något som är invant, men jag vill nu gå vidare och lära mig en massa på ett nytt område.
Var ju tvungen att tacka nej till jobbet i storstan eftersom jag redan har ett jobb, och man har ju uppsägningstid och så. Dessutom så var det väldigt kort varsel, och att hitta bostad i den där staden lär ju knappast gå snabbt.
Men, jag fick ju bekräftat att jag har något att komma med, och det gjorde mig glad.
Men att flytta kan jag absolut tänka mig. Att byta stad och ordna. Inte just nu, men typ nästa år eller så. Tänker mig något som ligger lite söderut, men inte söder om stockholm. Och det bör vara vid havet så att det går att andas.
Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att bo i Östergötland. Platt landskap, inget hav och på sommaren luktar det grisskit överallt. För att nämna något positivt så är det väldigt vackert med Vallmofält. That´s it.
Sitter och har tv:n på i bakgrunden. Det är rix morron zoo, och idag på `våga fråga´ så var det någon som vill veta hur många färger ett öga kan se. Svaret är upp till 10 miljoner. Helt rubbat. De tre grundfärgerna röd, gul och blå kan tillsammans blandas och skapa oändligt med andra färger och nyanser. Och 10miljoner av dessa färger och nyanser kan våra ögon se.
Ganska häftigt.
Hoppas mina ögon mår bra föresten. Tror nämligen att hörseln på mitt högra öra inte är så enormt jättebra längre. Något är fel iallafall. Måste nog gå till farbror doktorn och kolla vad det är för en knöl som sitter där antar jag. Något irriterande är det faktiskt. Det värsta är vid höga, vassa ljud. Då känns det som om något skär bakom örat och in genom trumhinnan. Det är otroligt smärtsamt, men går ju som tur är över snabbt. Så det är väl synd att klaga liksom.
Men nej, nu ska jag ta och klä mig och packa väskan. Ska iväg på möten, träna och sedan har jag jobbnatt. Och från imorgon är jag ledig och har då planer på att spendera tid med finaste M.
Lovely!
DeLuxe
Ni vet det där med träningen som jag skröt om. Att jag skulle sätta igång igen eftersom jag gått upp lite efter sjukdomen. Jo tjena. Det gick ju över. Och det i kombination med alltför mycket chips har resulterat i en viktökning. Har inte vågat ställa mig på vågen än, men det räcker gott och väl att känna att jeansen inte riktigt sitter som dom gjorde. Dynghål.
Men imorgon intar vi gymet. Jag och Jenny ska kämpa tillsammans, och jag ska undvika att äta alltför mycket chips.
Tänkte att jag skulle testa min kondition idag. Har ju trots allt inte sprungit så väldigt många metrar på väldigt lång tid. Det gick ju sådär måste jag medge.
30 min terrän och 4*400 m på bana. Och då ville jag avlida efteråt.
Men shit vad tvärtrött jag blev. En nattrök på det här så blir det sängen sedan.
Godnatt!
Baby Veto!
Nu är det drygt tre veckor kvar av utbildningen. Tre veckor kvar tills jag kan lägga en ny titel i bagaget och byta bana.
Har insett att det inte kommer att bli alldeles enkelt att gå vidare från nuet till framtiden. Det är trots allt sju år jag har bakom mig, och det är en trygghet.
Jag tror ju absolut på att man ska byta jobb emellanåt. Jag vill minnas (med reservation för fel) att forskning har pekat på att man bör byta arbete var fjärde år. Det kan räcka med att man ändrar arbetsuppgifter, bara man inte hamnar i rutin och slentrian. Lite som i livet i stort. Trygghet och säkerhet är bra. Men utan geist och spänning så mår man inte bra. För vissa krävs det väldigt lite för att hålla glöden vid liv, men för andra krävs livsstilsförändringar för att man ska överleva.
Jag är fullständigt övertygad om att det inte är bra att hålla på med samma arbetsuppgifter/jobb/arbetsplats osv i 10-20 år. Tänk att ha lagerarbete som sysselsättning i 18 år. I arton år går du till jobbet, dricker din kopp kaffe, drönar på med samma hyllor, kör samma gaffeltruck och äter din lunch i samma matlåda från IKEA. Varje gång du stämplar in dör en liten bit av din själ, och du blir alltmer grå och blank för var dag som går.
Samma sak i ett kärleksförhållande. Du lever med samma man i tjugo år. Du kramas på samma sätt, samma puss på kinden innan jobbet, samma klagovisa över tandkrämstuben, samma visa i sänghalmen, samma helgplaner med andra liknande par och samma trälande dag ut och dag in. Du dör. Din partner dör. Ert liv dör.
Vi behöver förnyelse, spänning och passion i alla delar av våra liv. Vissa lite mindre, andra väldigt mycket.
Nu menar jag ju inte att vi alla måste byta partner varje gång det är politiskt val, det kan ju faktiskt räcka med en weekend i Krakow eller en liten sexig present.
Det är detta jag har i bakhuvudet och haft under en lång tid. Förnyelse är bra och en nödvändighet för överlevnad. Om jag går till min egna arbetsgivare och allt tjabbel som varit runt 75/100 och hela den svängen, så kan jag se rätt mycket positivt med t.ex poolpassen. Det blir förnyelse och spänning, även om den inte alltid är positiv. Självklart så bör ju en förändring vara av positiv natur för att man ska orka fortsätta, men en negativ förändring kan nog göra att vi kämpar hårdare för en positiv förändring.
Tyvärr har väl jag kanske fel yrke för att kunna genomföra små förändringar. Vi har ingen pool vi ingår i eller så. Så för att få passion krävs större förändring.
Nu är vi alla olika, och jag menar inte att alla på min arbetplats har samma tänk, behov och önskan. Eller att alla människor har samma behov av att byta bil ofta för att inte tröttna.
`Some settle for less, as long as it is comfortable´. Men vissa av oss nöjer oss inte med slentrian och små rum.
Vad som är okej är upp till var och en. Men jag vill inte komma på mig själv med att tänka: good enough. Någonsin.
Jag går inte in på en resturang och nöjer mig med skämt kött, för potatisen är ju helt okej, så varför skulle jag nöja med `tillräckligt okej´ i resten av mitt liv?
Icke, jag förtjänar det bästa. Det gör vi alla. Så enkelt är det bara.
Voj, vet inte var det där kom ifrån. Ordbajsande när det är som bäst. It´s lovely.
Jag gillar Peter Siepen föresten. Vilken karisma och pondus. Ful hatt, men det är väl en smaksak antar jag.
Måste ta och klä mig nu och göra mig redo för dagens arbete. Har enbart två pass denna vecka, och det passar så jäkla bra nu eftersom jag behöver tid med M.
Ha en fin dag nu allesammans!
VM i snorhjärna
Ska iallafall in på apoteket innan jobbet och shoppa lös på anti-pollen preparat. Något som ger en tunn hinna runt hela min kropp så att jag inte kan känna av pollen.
Den här veckan händer inte mycket. Var ledig i tisdags och igår, resten av veckan jobbar jag.
Ska ha en tillfällig sambo i helgen. Terry kommer och ska spendera helgen på min soffa. Så trevligt så. Lite film, sällskap och någon som är här när jag kommer hem. Inte så jäkla dumt måste jag medge.
Har inte träffat M något alls denna vecka eftersom han varit sjuk. Känns surt. Inte kul alls. Men nästa vecka ska det tas igen. Är ledig i fyra dagar i slutet av nästa vecka, och då jäklar. Ska snoosa och gosa så att jag blir nöjd en stund. Dessutom kommer ju Markus upp från hufvudstaden nästa lördag, och det ska vi tydligen fira med ett litet kalas.
Men nästa vecka händer något som förmodligen kommer att slå det mesta i mitt långa liv. På måndag ska nämligen Baby Veto vräkas. Är så nervös och förväntansfull att jag skulle kunna kräkas.
Igångsättning på måndag om det inte händer något oförutsett i helgen. Vet inte vad som är bäst för min del. Att veta exakt när det ska ske, eller bli väckt på lördagnatt av ett telefonsamtal och bara bege sig?
Hur som helst så känns det otroligt underbart. Vet inte riktigt hur jag ska kunna återgälda detta. Jag är redan nu evigt tacksam och så jävla stolt över att jag ska få vara med.
Även om det slutar med att jag inte kommer att kunna infinna mig av någon anledning, så är jag ändå otroligt glad. Och nöjd.
Så jävla häftigt!
Måste nog ta mig till duschen nu och börja göra mig redo. Måste nog göra en snabbvända ner på ICA också och köpa cigg. Känns inte okej att vara utan så här på morgonen. Kaffet smakar helt enkelt inte lika gott.
Ha en fin dag hörrni!
Detta är pollen från Ragweed. Är inte helt säker, men vill minnas att Ragweed är engelska för Malört. Hur som helst så är det inte svårt att förstå hur hjärnan kan bli full av snor av skiten.
Valborgsmässoafton 2012
Alkoholen gjorde inträde och jag hamnade på fest hos Peter.
Alla som någon gång festat med Peter eller Frank kan ju kanske räkna ut hur jag hade det. Och nu var dom tillsammans. Jag skrattade så mycket att jag faktiskt har ont i käkarna idag.
Situationen blev ju inte enklare att hantera när vi bestämde oss för att sova hos mig för att ha nära till garaget idag. Titta på bilarna och allt folk. Vilken jävla dum idé.
Jag, Peter och Frank skulle dela på min säng. So far, so good. Men vill inte Peter sova, så sover inte Peter. Det var som att försöka få små barn att lugna sig.
Klockan sex nu på morgonen gav jag upp och gick upp och satte igång perkulatorn. Då passar pojkarna på att somna.
Jag dör av i soffan vid åttatiden och vaknar av Peter vid tio.
Sedan turas pojkarna om att väcka mig medans dom själva somnar om.
Jag känner mig död.
En pizza senare så åker Peter hem och jag äntrar garaget ihop med Frankie. Fy fan...
Alla lukter, värmen, jobbiga människor. Inte åkäj. Mötte upp Malin och Micke som var väldigt obakis. Jag och Frankie såg väl inte überpigga ut, och det var vi inte heller. Vi lyckades undvika att prata med så många, utan höll oss till det antisociala planet rätt bra.
Men nu är jag åter hemma och ska ta och städa lite innan det är dags att tvätta och kanske gå ut en sväng igen. Hade en helt fantastisk kväll och natt, och det var tack vare det underbara sällskapet.
Tack!
Hmppft...
Spenderade morgonen på Citylek med Ronja och Eddie, och vi hade det himla trevligt måste jag säga. När vi kom dit så var det vi och tre pappor med deras barn (eller lånebarn, vad vet jag?). Jag och kidsen klättrade och gungade, papporna likaså. Jag inbillar mig att barn tycker om att leka med vuxna, och att det faktiskt är bra för barn att se att vi vuxna kan leka och ha roligt vi med. Jag tycker INTE att det är okej att dra ut ungarna i en lekpark eller liknande för att sedan neka dom till lek med vuxna.
Efter en stund så kom det tre morsor (dom gick alla under benämningen mamma) med sina telningar. ALLA tre mammor satte sig på en bänk och pratade. Barnen deras, som var någonstans runt fyra år på ett ungefär, sprang fram och åter och bad om hjälp med gungan, dom ville cykla och en av killarna ville ha hjälp med armgång. Inte en enda gång lyfte kvinnorna på röven.
Dom satt där och snackade och skrattade, men när barnen ville leka så suckade dom och tyckte att ungarna skulle leka själva.
Varför? Är inte det en aning otrevligt?
När vi gick därifrån så sa Ronja att hon tycker att det är roligt att vara med mig och leka. Hennes mamma tillhör ändå kategorin föräldrar som inte ser något problem i att kidsen leker i lera eller vattenpölar. Just Ronja och Eddie är vana att se vuxna leka och fjanta sig, men det var rätt uppenbart att tråk-morsornas ungar inte var vana det. Som dom stirrade när jag lekte med barnen så var dom med största sannolikhet inte vana att se vuxna ha roligt.
Gud så tråkigt.
Sedan var jag ju iochförsig tvungen att överspela en aning när en av mammorna satt och stirrade på mig som om jag anlänt ihop med lasermannen.
Det var nog kanske inte en helt vanlig syn att se en vuxen kvinna iförd strumpbyxor, jeansshorts och tuppkam åka rutchkana och jubla som om hon vunnit på lotto.
Men fan vad kul vi hade. Iallafall jag.
Kaffe med grädde
Är det åldern? Jag tror det. Nu är det nog dags att ta tjuren vid hornen och inse att jag inte längre är någon ungdom. Jag är trettioett år gammal. För någon på Rosenborg är det nog fortfarande ingen ålder, men frågar vi årets studenter så håller dom nog inte med.
Jag är gammal. Det är nog bara att omfamna och acceptera.
Att min kropp åldras har jag då verkligen inga problem med. Jag skiter högaktningsfullt i att mina bröst börjar likna två halvfulla påsar med Ringer-Acetat, eller att jag börjar få lite rynkor runt ögonen. Har ännu inte fått några gråa strån, men dom välkomnas varmt.
Det jag inte gillar är att hjärnan åldras med. Mitt mentala jag är inte en kvinna som närmar sig medelåldern, utan en tjej som just passerat tjugostrecket.
Min psykolog håller tydligen inte med mig på den biten, han tyckte att jag var en mogen kvinna med sunda värderingar och logiskt tänkande.
Ja, jo. Det vore väl fan om jag inte kunde tänka logiskt när intelligenskvoten ligger högre än 93% av sveriges befolkning. Och mina värderingar är det då rakt inget fel på.
Men jag vill liksom inte bli en sådan där tant i foträta skor och permanentat hår. En sådan som gör allt efter schema och invant mönster. En sådan som med bitterhet står och kastar förbannelse på skolelever och äter havregrynsgröt med linfrö till frukost. Okej, havregrynsgröt är gott, det kan jag inte förneka. Men istället för linfrö så tar jag sirap. Det är vågat.
Nu ska jag ta och bädda min säng och lägga på prydnadskuddarna, vika pläden och lägga till rätta i soffan och göra snyggt här hemma innan jag går på jobbet. En kopp kaffe med grädde och en rök innan så är jag ombord. Kaffet som är kokat i perkulatorn med en virkad liten hatt, i köket där det hänger diskhanddukar med monogram.
Shit...
Börjar nog bli dags att tänka på hjälpmedel snart, och den dagen jag måste införskaffa rollator så vill jag ha en pimpad rollator.
Det jag saknar på denna modell är sådana där coola saker som snurrar på hjulen, vet inte vad dom heter. Kan inte heller se någon tuta, men det måste jag ju givetvis ha.
Är osäker på slutburkarna på den här modellen, är dom inte lite klena?
Genomflöde
Klockan är alldeles för tidigt, hel fel dag. Vill inte alls gå och jobba idag. Vädret är alldeles för fint, så där lagom för utomhusaktiviteter.Typ leka eller åka MC.
Men nej, jag ska gå och jobba. Från morgon till kväll ska jag jobba både idag och imorgon. Det är fan inte okej.
Är nog mer död än levande idag, och värre lär det bli.
Suttit/legat beredd med bb-väskan i högsta hugg hela natten. Blev ett fullständigt nervvrak igår när Malin gjorde mig uppmärksam på att någon i henne gjorde henne uppmärksam. En jäkla tur att jag inte var ensam. Fasiken så nervös jag blev.
Men det var falskt alarm. Och tur var nog det. Tror jag kan behöva några skrämselskott för att bli riktigt redo. Några toppar av nervvrakeriet så att jag sedan kan behålla lugnet.
Ska klä mig och kleta på lite smink så att jag kan he ut mig bland folk utan att se ut som en levande död.
Hoppas ni får möjlighet att glänsa i solen idag. Gläns lite åt mig med vettja.
Fem dagar senare
I lördags när vi kom ner så stressade vi igång ganska omgående med att hitta ett systembolag och shoppade lite där. Tog oss till Söder och satte igång med festandet. Fick sällskap av Alex och Markus, två härliga killar som kunde det där med party. Vi drog allihopa till Kellys. En rockbar med sjukt billig alkohol. Två öl och två shots för 94 kr. Det är ju vansinnigt.
Kvällen spårade väl ur lite i fel riktigt för oss allihopa, och det slutade med att jag åkte tunnelbana själv där på morgonkvisten.
Söndagen spenderade vi i Skärholmen med lite shopping, bio och mat. När vi återvände till hotellet hade våra älskade klasskompisar börjat trilla in.
De dagar som sedan följde har varit så sinnesrubbat intressanta att jag omöjligt kan uttrycka det i ord. Det var studiebesök på dysberoendekliniken, dopingjouren, metadonmottagningen, Södersjukhuset, livsstilsmottagningen, Finansdepartementet, Alla kvinnors hus. Det ena stället mer fascinerande än det andra, och jag har lärt mig otroligt mycket, fått lite nytt tänk och även omvärderat min egna övertygelse.
Men hela denna vistelse har ju överskuggats av det faktum att jag har väldig smärta. På väg ner med planet mot landning på Arlanda så sprack min högra trumhinna, och den har utsatts för tryck om och om igen under alla dagar. Det kom lite blod och hörseln blir ju såklart väldigt nedsatt. Jag blir extremt ljudkänslig, och endast en liten decibelhöjning orsakar ett tryck i örat som är en skarp smärta. Söstra mi och Ida var så underbara att de plockade upp oss i Sundsvall igår, men den bilfärden var inte så himla skoj. Alldeles för hög musik och chauffören körde ungefär som om hon medverkade i nån sån där töntfilm. Skule var INTE skoj. Kom hem med än mer smärta och lite blod.
Men idag ska jag bara vara inne och inte utsätta mig för något tryck så kanske det blir bättre. Ska ju jobba i helgen, och det är ju bara att be till högre makter att det funkar med ljuden vs. trumhinnan, annars lär det bli ett jävla liv. Är nog bäst att bara stå ut och hoppas på att jag faktiskt inte blir döv.
Känner mig lite som en martyr, men det har jag fan rätt till.
Måste nog sluta nu innan jag skriver något olämpligt. Ta mig en kopp kaffe och macka. Kanske städa om jag orkar. Det behövs verkligen.
Ha en bra dag där ute i regnet.
Morning!
Vaknade okristligt tidigt idag, trots att jag var hos Peter halva natten. Kan väl inte påstå att jag känner mig pigg, men det ska nog bli bra ändå.
Tåget går om en timme, och innan det ska jag ut i ovädret och knata ner på resecentrum med massa packning. Oj, vilken tur jag har.
Intresset på min lägenhet verkar vara ganska stort, så jag lär inte få några problem vad gäller flytt. Kommer nog att kunna flytta i princip när som helst.
Känns otroligt spännande att flytta. Ser fram emot det väldigt mycket. Få inreda, tapetsera och måla, göra fint och kommer till rätta.
Kan någon av er svara på en fråga? Ni vet facebook, där finns det tydligen en funktion där man kan prenumerera på någons statusuppdateringar eller något sådant. Vad innebär det? Kommer mitt flöde upp då när jag skriver något?
Och om det nu är så, varför vill man det?
Det enda logiska jag kan komma på är att man vill snoka, för så intressant är jag inte att någon skulle vilja läsa om vad jag har för mig. Jag är ju ingen Gardell direkt.
Men jag blev faktiskt lite ledsen och upprörd när jag såg i aviseringen att XX prenumererar på mig. Min sida är fullständigt öppen för alla tror jag, så varför gör man så?
Oj, måste visst kleta på lite make innan jag beger mig ut i ovädret. Känns ju logiskt och bra. Smeta på så mycket vattenlösligt som det bara möjligt är innan jag går ut i nederbörden.
Så får det bli.
Ha nu det fantastisk tills vi ses igen.
Åter på onsdag.
Glory!
Hufvudstadsbesök...
Imorgon ska jag ut på äventyr. Äventyret börjar med att jag ska åka tåg helt allena upp till Björkarnas stad för att där möta upp min Jenny, ta oss till flygplatsen och sedan flyga ner till Stockholm. Väl framme där så har Jenny gjort upp planer för oss båda: intaga alkoholhaltiga drycker, göra oss fina, dricka sprit, äta, ta en drink, gå på lokal och dricka lite mer. På allvar så är det hennes plan.
Ja, hon har varit med förut när jag intar alkohol, och ja, hon verkade gilla det. Jag har lovat mig själv att inte skaffa mig mitt livs första LOB där nere i Stockholm, det vore ju synnerligen lite pinsamt.
Men kul ska vi ha, och jag ska se till att släppa exakt allt här hemma medans jag är där nere. Jag ska njuta av att vara iväg, jag ska njuta av alla vackra människor jag kommer att hänga med, jag ska njuta av stockholm och jag ska njuta av att veta att jag lever.
Jag är lite halvtöntig emellanåt. Ibland går jag nämligen och lägger mig i ett solarie och steker mig lite. Det gjorde jag ikväll eftersom jag tänkte att det kunde vara trevligt att vara frääääsch när jag kommer till Estokolmo. I vanlig ordning så somnade jag ju och vaknade av pipen. Hatar pipen.
Hur som helst så tog jag på mig kläderna efteråt och gick ut därifrån. Lydig som jag är så tar jag alltid av mig skorna i entrén och bär dom till hytten, precis som skyltarna aggressivt påpekar. Det innebär ju då alltså att det inte bara är att knalla ut därifrån snabbt och smärtfritt.
Nej, jag måste stanna där vid växlingsautomaten, böja mig fram och ta på mig skorna. Inga som helst problem egentligen, om det inte hade varit för den pinsamma tystnaden som uppstår när fyra gentlemän blir abrupt avbrutna i sina affärer.
Givetvis hade jag ju de nya skorna med tröga dragkedjor på mig, så allt tog väl cirkularis förti minuter. I vad som kändes som en evighet stod jag där med röven i vädret medans herrarna med väldigt små bokstäver avslutade uppgörelsen och börjar bege sig ut. Ut genom den dörr jag blockerar med mitt ass såklart. Den ene säger något fyndigt om lämplig höjd och de andra skrockar så där som bara män kan göra när de precis blivit tagna med handen i kakburken och försöker skyla det hela genom att säga något roligt.
Jag får iallafall upp dragkedjorna, rätar upp mig och tar mig ut med de skumma typerna hack i häl. Hade polisen av någon outgrundlig anledning velat göra en razzia där och då så hade jag nog suttit i något litet rum på station nu, den typen av gemytlighet hade vi när vi alla spatserade ut därifrån.
Kontentan av det hela: köpa skor med kardborre.
Ska ta och fortsätta med packandet nu så att jag blir klar. Därefter skicka in mitt specialarbete, duscha, förbereda perkulatorn och lägga mig. Kommer förmodligen inte att kunna sova, det är jag för nervös för. Men ligga ner kan jag. Det är jag väldigt duktig på. Ligga ner och läsa, sjunga falskt till Roky och pilla mig i naveln.
Ja, det är ju det jag ska göra.
Åter nästa vecka.
Nånting sånt skulle jag ha haft, då hade jag nog inte riskerat att bli någons bitch i fängelset.
Insomnia deluxe
Sitter nu här mitt i natten och är fortfarande klarvaken.
Har kämpat med specialarbetet mer eller mindre hela dagen och halva natten. Är fullständigt slut i huvudet, och alla liter med kaffe har skapat en krypande känsla i kroppen.
Men arbetet är nästan klart nu, bara korrekturläsning och psykologutlåtande kvar som jag får imorgon. Känner mig nöjd med det jag åstadkommit, och förhoppningsvis så blir även förståsigpåarna nöjda.
Borde verkligen sova nu. Ska iväg imorgonbitti för att kika på tapeter och fortsätta drömma om huset. Jag blir nämlingen förflyttad från innersta centrum till yttersta skogen inom en snar framtid.
Så imorgon blir det uppsägning av lägenheten, val av tapeter och färg och förmodligen än mer planerande. Jag längtar som en barn till julafton. Det ska bli sjukt roligt!
Så om någon av er vet av någon som är i behov av en boplats på 63 kvm mitt i centrum så hojta gärna till. Ok?
Nej, nu börjar myrorna i kroppen somna, så nu blir det marsch i säng.
Kanoners
Typiskt handjur...
Skrev ju lite grann häromdagen om vad som hände i Umeå i lördags, men kommer inte att skriva mer om det. Insåg att några av er som läser detta kanske inte bör läsa om just det, så i fortsättningen håller jag mig till halvointressant dravel.
Ska nog gå ner nu och försöka bli polare med Konkilino igen. Leta fram en korvbit eller så. Eller göra som en viss herre; servera en halv pizza, en sexa jäger och en ferraribil-godis. Till en hund.
Jag är tveksam till att det ingår i hundens naturliga kostcirkel. Men å andra sidan så gör nog inte falukorv det heller...
Tjüss!
Vattenfallsfiskar
Men nu är jag tillbaka på banan igen. Eller inte så jävla mycket på banan egentligen. Är jäkligt ur balans just nu efter helgens utflykt.
Åkte till Umeå igår och fick mig en mental käftsmäll. Blast from the past som hette duga. Blev tvungen att omvärdera min syn på mig själv och inse att jag inte är så stark som jag trott. Förstått att saker inte alltid är vad dom ser ut att vara.
Fick en ytterst personlig lektion i hur otroligt mycket en människa kan förtränga, och hur djupt det kan sitta. Hur blotta synen av en människa kan få benen att vilja vika sig av rädsla och magen att vända sig ut och in.
Har nu bearbetning, acceptans och förlåtelse att arbeta med framför mig ihop med personen som en gång var på väg att ta mitt liv, medvetet skadat mig och utsatt mig för livsfara.
Lär bli sjukt jobbigt, men förhoppningsvis så kommer det två starka människor ur det.
Nu blir det till att umgås med älskade söstra mi.
Puss
Lala-land
Är hemmavid en snabbis med ex-maken i släptåg. Jag dricker kaffe, han dricker juice. Gud vilken bebis han är ibland alltså.
Appropå bebisar. Jag saknar min brandman lite. Har ju ingen som peppar skiten ur mig på sitt privata gym. Ingen som drar mig runt sjöar i hastigt tempo och sedan erbjuder rump-massage. Nej, inget sånt nå mer nu. Dynga.
Ska ta itu med gymmandet med Jenny istället. Snart. Hoppas jag..
Måste nog kanske ta och packa ihop datorn och byta om. Ska nämligen upp på ettan till La Familia och käka middag. Pussa en massa på Sigge och Ellie och så där...
Lovely!
Marskatt?
Jag var ju så sjukt orolig för sjukdomen, så när han sa att han trodde att han var kär så släppte min ångest och ut kom ett hysteriskt fnitter. Fan vilken vidrig människa jag är. Genomrutten faktiskt.
Givetvis bad jag om ursäkt och förklarade mig, och han klämde fram ett litet skratt han med. Resten av samtalet blev mer eller mindre obekvämt och krystat. Men vi skildes iallafall åt som vänner och vi kramades. Jag fick till och med en puss på kinden, lite old fashion sådär. Ganska gulligt.
Gulligare än en Trichomonasinfektion iallafall...
God natt!
Stöter ni på ett gäng som ser ut ungefär så här så vänd er om och spring åt andra hållet. Undvik ögonkontakt, och framförallt: låt dom inte hälsa på i tjollan!
Fan...
Det värsta är att jag inte kan fantisera ihop vad det kan handla om heller. Det är en person som jag inte träffat på typ 2 månader, och under den tiden har vi inte haft mycket kontakt alls. Så jag kan inte begripa vad pojken vill. Har iallafall förberett mig på att han kommer att komma med något idiotiskt. Det brukar ju vara det när det handlar om pojkar...
Har spenderat merparten av dagen i kidsens sällskap. Har klippt Ellie och fått pussar. Fick dessutom höra några gånger att dom både tycker om och älskar mig. Så nu är jag varm i hjärtat och själen. Det är grejern det.
Imorgon är det återigen jobb. Känns knepigt att helt plötsligt jobba igen. Ska ju inte alls befinna mig där egentligen, utan i en båt.
Hade jag befunnit mig i en båt hade jag dessutom sluppit det som komma skall.
Nåja, bara att tjuren vid hornen och låsa upp dörren antar jag.
På återseende...
Könsstympning
Håller på att tvätta bort efter utlandssemestern. Kommer inte att vara ren förrän lagom till midsommar tror jag. I torkrummet hänger fiskekläderna tvättade, men när jag kom in där kunde jag ändå ana en svag doft av torsk. Det luktar riktigt illa, men jag blir ändå lite varm i hjärtat.
När jag satt där i båten på fjorden med Mac och Burk så insåg jag att jag tar hellre en vecka med minusgrader, torsk och hagel än en vecka med friterade hundar, palmer och stränder.
Visst, det vore väl skönt med en semestertripp till värmen när den svenska vintern visar sig från sin sämsta sida, men jag kan inte tänka mig många resmål som slår Norge. Det är så vackert att det gör ont i själen, människorna är trevliga och hela mitt väsen slappnar av.
På väg ut mot Austafjord hade vi en havsörn som cirkulerade ovanför bilen, på väg in mot Rörvik såg vi en tjäder vid vägkanten. Ön är full av vildkatter, men inga andra rovdjur. Måsarna är stora som pelikaner och vrålar så att trumhinnorna spricker. Men jag saknar det. Saknar fiskfjällen från sillen som vägrade släppa från händerna, saknar det gemytliga i stugan. Saknar det faktum att jag inte kände någon bakteriestress och att jag släppte allt som hänger över mig här hemma.
Men nu är jag hemma och ser fram emot att livet fortsätter. Veckan i Norge lär ju inte ha gjort underverk med vikten, men det skiter jag i. Ska dock sätta igång på allvar nu med träningen. Brandmannen har ju stuckit, så jag byter ut honom mot Jenny. Vi ska bli fitta. Vi ska se till att hon kommer in på polishögskolan så att vi kan sticka till Umeå och leva livet där. Eller?
Ska nu ta och renbädda sängen och fixa kaffe, ty om en stund får jag besök av vackraste Myggan innan jag promenerar upp på Sörliden för att pussa på Sixten och Ellie. En jäkligt skön dag med andra ord.
Ha en fabulös dag allihopa. Det ska jag ha.
