Marskatt?
Oj vad detta blev jobbigt. Innan pojken kom ikväll hann jag tänka rätt mycket. Framförallt på könssjukdomar. Såg framför mig att jag blivit smittad av något exotiskt och att mitt liv var till ända. När han klev innanför dörren blev den känslan bra mycket starkare då stackaren såg så otroligt nervös ut. Jag satt bara och väntade på dödsdomen. Men den kom inte. Istället förklarade pojken att han gått och fått starka känslor för mig. Och vad gör jag tror ni? Jo, jag gapskrattar.
Jag var ju så sjukt orolig för sjukdomen, så när han sa att han trodde att han var kär så släppte min ångest och ut kom ett hysteriskt fnitter. Fan vilken vidrig människa jag är. Genomrutten faktiskt.
Givetvis bad jag om ursäkt och förklarade mig, och han klämde fram ett litet skratt han med. Resten av samtalet blev mer eller mindre obekvämt och krystat. Men vi skildes iallafall åt som vänner och vi kramades. Jag fick till och med en puss på kinden, lite old fashion sådär. Ganska gulligt.
Gulligare än en Trichomonasinfektion iallafall...
God natt!
Jag var ju så sjukt orolig för sjukdomen, så när han sa att han trodde att han var kär så släppte min ångest och ut kom ett hysteriskt fnitter. Fan vilken vidrig människa jag är. Genomrutten faktiskt.
Givetvis bad jag om ursäkt och förklarade mig, och han klämde fram ett litet skratt han med. Resten av samtalet blev mer eller mindre obekvämt och krystat. Men vi skildes iallafall åt som vänner och vi kramades. Jag fick till och med en puss på kinden, lite old fashion sådär. Ganska gulligt.
Gulligare än en Trichomonasinfektion iallafall...
God natt!
Stöter ni på ett gäng som ser ut ungefär så här så vänd er om och spring åt andra hållet. Undvik ögonkontakt, och framförallt: låt dom inte hälsa på i tjollan!
Kommentarer
Trackback
