Misantropi
Ja, idag är en sådan dag. En dag då misantropen kommer fram i mig och visar sig från sin bästa sida. Kan inte se några som helst möjligheter till att det kommer att komma något gott ur denna dag.
Började morgonen, tidigt som fan, med att tappa ner nästan två kilo strösocker på golvet i köket. Lycka.
Minuten efter bryter jag min nagel. Lycka.
Kaffet smakar inte alls så gott som det var tänkt. Lycka.
Har en tvättäkta bad-hair-day. Lycka.
Vill och behöver egentligen bara krypa under sängen och gråta hela dagen. Men jag kommer inte in under sängen. Knappt att jag kommer in med dammsugaren där, så det är väl lika bra att gå till jobbet antar jag.
Ska ta och bege mig ut på en kort löptur nu innan det är dags för jobb.
Be för att jag ramlar och bryter något.
Tack på förhand!
Började morgonen, tidigt som fan, med att tappa ner nästan två kilo strösocker på golvet i köket. Lycka.
Minuten efter bryter jag min nagel. Lycka.
Kaffet smakar inte alls så gott som det var tänkt. Lycka.
Har en tvättäkta bad-hair-day. Lycka.
Vill och behöver egentligen bara krypa under sängen och gråta hela dagen. Men jag kommer inte in under sängen. Knappt att jag kommer in med dammsugaren där, så det är väl lika bra att gå till jobbet antar jag.
Ska ta och bege mig ut på en kort löptur nu innan det är dags för jobb.
Be för att jag ramlar och bryter något.
Tack på förhand!
Stockholm
Sveriges huvudstad heter ju som bekant Stockholm. Ett jäkla hål.
Var ju där i fem dagar med en massa skolprojekt på agendan, och jag har väl inte lärt mig så mycket på så kort tid. Otroligt lärorikt.
MEN, jag skulle inte kunna bo där. Fick ett litet erbjudande om jobb där nere för några veckor sedan, men tackade nej av flera olika anledningar. Ville så gärna ta jobbet, men kunde inte. Längtar verkligen tills jag kan byta jobb och sätta igång utvecklingen på ett annat plan. Det känns ju såklart jobbigt att bryta något som är invant, men jag vill nu gå vidare och lära mig en massa på ett nytt område.
Var ju tvungen att tacka nej till jobbet i storstan eftersom jag redan har ett jobb, och man har ju uppsägningstid och så. Dessutom så var det väldigt kort varsel, och att hitta bostad i den där staden lär ju knappast gå snabbt.
Men, jag fick ju bekräftat att jag har något att komma med, och det gjorde mig glad.
Men att flytta kan jag absolut tänka mig. Att byta stad och ordna. Inte just nu, men typ nästa år eller så. Tänker mig något som ligger lite söderut, men inte söder om stockholm. Och det bör vara vid havet så att det går att andas.
Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att bo i Östergötland. Platt landskap, inget hav och på sommaren luktar det grisskit överallt. För att nämna något positivt så är det väldigt vackert med Vallmofält. That´s it.
Sitter och har tv:n på i bakgrunden. Det är rix morron zoo, och idag på `våga fråga´ så var det någon som vill veta hur många färger ett öga kan se. Svaret är upp till 10 miljoner. Helt rubbat. De tre grundfärgerna röd, gul och blå kan tillsammans blandas och skapa oändligt med andra färger och nyanser. Och 10miljoner av dessa färger och nyanser kan våra ögon se.
Ganska häftigt.
Hoppas mina ögon mår bra föresten. Tror nämligen att hörseln på mitt högra öra inte är så enormt jättebra längre. Något är fel iallafall. Måste nog gå till farbror doktorn och kolla vad det är för en knöl som sitter där antar jag. Något irriterande är det faktiskt. Det värsta är vid höga, vassa ljud. Då känns det som om något skär bakom örat och in genom trumhinnan. Det är otroligt smärtsamt, men går ju som tur är över snabbt. Så det är väl synd att klaga liksom.
Men nej, nu ska jag ta och klä mig och packa väskan. Ska iväg på möten, träna och sedan har jag jobbnatt. Och från imorgon är jag ledig och har då planer på att spendera tid med finaste M.
Lovely!
Var ju där i fem dagar med en massa skolprojekt på agendan, och jag har väl inte lärt mig så mycket på så kort tid. Otroligt lärorikt.
MEN, jag skulle inte kunna bo där. Fick ett litet erbjudande om jobb där nere för några veckor sedan, men tackade nej av flera olika anledningar. Ville så gärna ta jobbet, men kunde inte. Längtar verkligen tills jag kan byta jobb och sätta igång utvecklingen på ett annat plan. Det känns ju såklart jobbigt att bryta något som är invant, men jag vill nu gå vidare och lära mig en massa på ett nytt område.
Var ju tvungen att tacka nej till jobbet i storstan eftersom jag redan har ett jobb, och man har ju uppsägningstid och så. Dessutom så var det väldigt kort varsel, och att hitta bostad i den där staden lär ju knappast gå snabbt.
Men, jag fick ju bekräftat att jag har något att komma med, och det gjorde mig glad.
Men att flytta kan jag absolut tänka mig. Att byta stad och ordna. Inte just nu, men typ nästa år eller så. Tänker mig något som ligger lite söderut, men inte söder om stockholm. Och det bör vara vid havet så att det går att andas.
Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att bo i Östergötland. Platt landskap, inget hav och på sommaren luktar det grisskit överallt. För att nämna något positivt så är det väldigt vackert med Vallmofält. That´s it.
Sitter och har tv:n på i bakgrunden. Det är rix morron zoo, och idag på `våga fråga´ så var det någon som vill veta hur många färger ett öga kan se. Svaret är upp till 10 miljoner. Helt rubbat. De tre grundfärgerna röd, gul och blå kan tillsammans blandas och skapa oändligt med andra färger och nyanser. Och 10miljoner av dessa färger och nyanser kan våra ögon se.
Ganska häftigt.
Hoppas mina ögon mår bra föresten. Tror nämligen att hörseln på mitt högra öra inte är så enormt jättebra längre. Något är fel iallafall. Måste nog gå till farbror doktorn och kolla vad det är för en knöl som sitter där antar jag. Något irriterande är det faktiskt. Det värsta är vid höga, vassa ljud. Då känns det som om något skär bakom örat och in genom trumhinnan. Det är otroligt smärtsamt, men går ju som tur är över snabbt. Så det är väl synd att klaga liksom.
Men nej, nu ska jag ta och klä mig och packa väskan. Ska iväg på möten, träna och sedan har jag jobbnatt. Och från imorgon är jag ledig och har då planer på att spendera tid med finaste M.
Lovely!
DeLuxe
Ni vet det där med träningen som jag skröt om. Att jag skulle sätta igång igen eftersom jag gått upp lite efter sjukdomen. Jo tjena. Det gick ju över. Och det i kombination med alltför mycket chips har resulterat i en viktökning. Har inte vågat ställa mig på vågen än, men det räcker gott och väl att känna att jeansen inte riktigt sitter som dom gjorde. Dynghål.
Men imorgon intar vi gymet. Jag och Jenny ska kämpa tillsammans, och jag ska undvika att äta alltför mycket chips.
Tänkte att jag skulle testa min kondition idag. Har ju trots allt inte sprungit så väldigt många metrar på väldigt lång tid. Det gick ju sådär måste jag medge.
30 min terrän och 4*400 m på bana. Och då ville jag avlida efteråt.
Men shit vad tvärtrött jag blev. En nattrök på det här så blir det sängen sedan.
Godnatt!
Baby Veto!
Nu är det klart. Igår föddes en otroligt vacker prinsessa. Lagomt tjock och lagomt kort. Hon överraskade från start och satte väl ribban ganska högt för sin framtid. Nu ser jag fram emot att få lära känna denna nya underbara varelse.
Nu är det drygt tre veckor kvar av utbildningen. Tre veckor kvar tills jag kan lägga en ny titel i bagaget och byta bana.
Har insett att det inte kommer att bli alldeles enkelt att gå vidare från nuet till framtiden. Det är trots allt sju år jag har bakom mig, och det är en trygghet.
Jag tror ju absolut på att man ska byta jobb emellanåt. Jag vill minnas (med reservation för fel) att forskning har pekat på att man bör byta arbete var fjärde år. Det kan räcka med att man ändrar arbetsuppgifter, bara man inte hamnar i rutin och slentrian. Lite som i livet i stort. Trygghet och säkerhet är bra. Men utan geist och spänning så mår man inte bra. För vissa krävs det väldigt lite för att hålla glöden vid liv, men för andra krävs livsstilsförändringar för att man ska överleva.
Jag är fullständigt övertygad om att det inte är bra att hålla på med samma arbetsuppgifter/jobb/arbetsplats osv i 10-20 år. Tänk att ha lagerarbete som sysselsättning i 18 år. I arton år går du till jobbet, dricker din kopp kaffe, drönar på med samma hyllor, kör samma gaffeltruck och äter din lunch i samma matlåda från IKEA. Varje gång du stämplar in dör en liten bit av din själ, och du blir alltmer grå och blank för var dag som går.
Samma sak i ett kärleksförhållande. Du lever med samma man i tjugo år. Du kramas på samma sätt, samma puss på kinden innan jobbet, samma klagovisa över tandkrämstuben, samma visa i sänghalmen, samma helgplaner med andra liknande par och samma trälande dag ut och dag in. Du dör. Din partner dör. Ert liv dör.
Vi behöver förnyelse, spänning och passion i alla delar av våra liv. Vissa lite mindre, andra väldigt mycket.
Nu menar jag ju inte att vi alla måste byta partner varje gång det är politiskt val, det kan ju faktiskt räcka med en weekend i Krakow eller en liten sexig present.
Det är detta jag har i bakhuvudet och haft under en lång tid. Förnyelse är bra och en nödvändighet för överlevnad. Om jag går till min egna arbetsgivare och allt tjabbel som varit runt 75/100 och hela den svängen, så kan jag se rätt mycket positivt med t.ex poolpassen. Det blir förnyelse och spänning, även om den inte alltid är positiv. Självklart så bör ju en förändring vara av positiv natur för att man ska orka fortsätta, men en negativ förändring kan nog göra att vi kämpar hårdare för en positiv förändring.
Tyvärr har väl jag kanske fel yrke för att kunna genomföra små förändringar. Vi har ingen pool vi ingår i eller så. Så för att få passion krävs större förändring.
Nu är vi alla olika, och jag menar inte att alla på min arbetplats har samma tänk, behov och önskan. Eller att alla människor har samma behov av att byta bil ofta för att inte tröttna.
`Some settle for less, as long as it is comfortable´. Men vissa av oss nöjer oss inte med slentrian och små rum.
Vad som är okej är upp till var och en. Men jag vill inte komma på mig själv med att tänka: good enough. Någonsin.
Jag går inte in på en resturang och nöjer mig med skämt kött, för potatisen är ju helt okej, så varför skulle jag nöja med `tillräckligt okej´ i resten av mitt liv?
Icke, jag förtjänar det bästa. Det gör vi alla. Så enkelt är det bara.
Voj, vet inte var det där kom ifrån. Ordbajsande när det är som bäst. It´s lovely.
Jag gillar Peter Siepen föresten. Vilken karisma och pondus. Ful hatt, men det är väl en smaksak antar jag.
Måste ta och klä mig nu och göra mig redo för dagens arbete. Har enbart två pass denna vecka, och det passar så jäkla bra nu eftersom jag behöver tid med M.
Ha en fin dag nu allesammans!
Nu är det drygt tre veckor kvar av utbildningen. Tre veckor kvar tills jag kan lägga en ny titel i bagaget och byta bana.
Har insett att det inte kommer att bli alldeles enkelt att gå vidare från nuet till framtiden. Det är trots allt sju år jag har bakom mig, och det är en trygghet.
Jag tror ju absolut på att man ska byta jobb emellanåt. Jag vill minnas (med reservation för fel) att forskning har pekat på att man bör byta arbete var fjärde år. Det kan räcka med att man ändrar arbetsuppgifter, bara man inte hamnar i rutin och slentrian. Lite som i livet i stort. Trygghet och säkerhet är bra. Men utan geist och spänning så mår man inte bra. För vissa krävs det väldigt lite för att hålla glöden vid liv, men för andra krävs livsstilsförändringar för att man ska överleva.
Jag är fullständigt övertygad om att det inte är bra att hålla på med samma arbetsuppgifter/jobb/arbetsplats osv i 10-20 år. Tänk att ha lagerarbete som sysselsättning i 18 år. I arton år går du till jobbet, dricker din kopp kaffe, drönar på med samma hyllor, kör samma gaffeltruck och äter din lunch i samma matlåda från IKEA. Varje gång du stämplar in dör en liten bit av din själ, och du blir alltmer grå och blank för var dag som går.
Samma sak i ett kärleksförhållande. Du lever med samma man i tjugo år. Du kramas på samma sätt, samma puss på kinden innan jobbet, samma klagovisa över tandkrämstuben, samma visa i sänghalmen, samma helgplaner med andra liknande par och samma trälande dag ut och dag in. Du dör. Din partner dör. Ert liv dör.
Vi behöver förnyelse, spänning och passion i alla delar av våra liv. Vissa lite mindre, andra väldigt mycket.
Nu menar jag ju inte att vi alla måste byta partner varje gång det är politiskt val, det kan ju faktiskt räcka med en weekend i Krakow eller en liten sexig present.
Det är detta jag har i bakhuvudet och haft under en lång tid. Förnyelse är bra och en nödvändighet för överlevnad. Om jag går till min egna arbetsgivare och allt tjabbel som varit runt 75/100 och hela den svängen, så kan jag se rätt mycket positivt med t.ex poolpassen. Det blir förnyelse och spänning, även om den inte alltid är positiv. Självklart så bör ju en förändring vara av positiv natur för att man ska orka fortsätta, men en negativ förändring kan nog göra att vi kämpar hårdare för en positiv förändring.
Tyvärr har väl jag kanske fel yrke för att kunna genomföra små förändringar. Vi har ingen pool vi ingår i eller så. Så för att få passion krävs större förändring.
Nu är vi alla olika, och jag menar inte att alla på min arbetplats har samma tänk, behov och önskan. Eller att alla människor har samma behov av att byta bil ofta för att inte tröttna.
`Some settle for less, as long as it is comfortable´. Men vissa av oss nöjer oss inte med slentrian och små rum.
Vad som är okej är upp till var och en. Men jag vill inte komma på mig själv med att tänka: good enough. Någonsin.
Jag går inte in på en resturang och nöjer mig med skämt kött, för potatisen är ju helt okej, så varför skulle jag nöja med `tillräckligt okej´ i resten av mitt liv?
Icke, jag förtjänar det bästa. Det gör vi alla. Så enkelt är det bara.
Voj, vet inte var det där kom ifrån. Ordbajsande när det är som bäst. It´s lovely.
Jag gillar Peter Siepen föresten. Vilken karisma och pondus. Ful hatt, men det är väl en smaksak antar jag.
Måste ta och klä mig nu och göra mig redo för dagens arbete. Har enbart två pass denna vecka, och det passar så jäkla bra nu eftersom jag behöver tid med M.
Ha en fin dag nu allesammans!
VM i snorhjärna
Oj vad jag är tacksam över att jag är full av pollensnor. Älskar det verkligen. Ska väl egentligen inte klaga eftersom detta faktiskt är första året som det känns ordentligt. Har haft nån liten tönt-känning några år tidigare, men inte så här.
Ska iallafall in på apoteket innan jobbet och shoppa lös på anti-pollen preparat. Något som ger en tunn hinna runt hela min kropp så att jag inte kan känna av pollen.
Den här veckan händer inte mycket. Var ledig i tisdags och igår, resten av veckan jobbar jag.
Ska ha en tillfällig sambo i helgen. Terry kommer och ska spendera helgen på min soffa. Så trevligt så. Lite film, sällskap och någon som är här när jag kommer hem. Inte så jäkla dumt måste jag medge.
Har inte träffat M något alls denna vecka eftersom han varit sjuk. Känns surt. Inte kul alls. Men nästa vecka ska det tas igen. Är ledig i fyra dagar i slutet av nästa vecka, och då jäklar. Ska snoosa och gosa så att jag blir nöjd en stund. Dessutom kommer ju Markus upp från hufvudstaden nästa lördag, och det ska vi tydligen fira med ett litet kalas.
Men nästa vecka händer något som förmodligen kommer att slå det mesta i mitt långa liv. På måndag ska nämligen Baby Veto vräkas. Är så nervös och förväntansfull att jag skulle kunna kräkas.
Igångsättning på måndag om det inte händer något oförutsett i helgen. Vet inte vad som är bäst för min del. Att veta exakt när det ska ske, eller bli väckt på lördagnatt av ett telefonsamtal och bara bege sig?
Hur som helst så känns det otroligt underbart. Vet inte riktigt hur jag ska kunna återgälda detta. Jag är redan nu evigt tacksam och så jävla stolt över att jag ska få vara med.
Även om det slutar med att jag inte kommer att kunna infinna mig av någon anledning, så är jag ändå otroligt glad. Och nöjd.
Så jävla häftigt!
Måste nog ta mig till duschen nu och börja göra mig redo. Måste nog göra en snabbvända ner på ICA också och köpa cigg. Känns inte okej att vara utan så här på morgonen. Kaffet smakar helt enkelt inte lika gott.
Ha en fin dag hörrni!
Ska iallafall in på apoteket innan jobbet och shoppa lös på anti-pollen preparat. Något som ger en tunn hinna runt hela min kropp så att jag inte kan känna av pollen.
Den här veckan händer inte mycket. Var ledig i tisdags och igår, resten av veckan jobbar jag.
Ska ha en tillfällig sambo i helgen. Terry kommer och ska spendera helgen på min soffa. Så trevligt så. Lite film, sällskap och någon som är här när jag kommer hem. Inte så jäkla dumt måste jag medge.
Har inte träffat M något alls denna vecka eftersom han varit sjuk. Känns surt. Inte kul alls. Men nästa vecka ska det tas igen. Är ledig i fyra dagar i slutet av nästa vecka, och då jäklar. Ska snoosa och gosa så att jag blir nöjd en stund. Dessutom kommer ju Markus upp från hufvudstaden nästa lördag, och det ska vi tydligen fira med ett litet kalas.
Men nästa vecka händer något som förmodligen kommer att slå det mesta i mitt långa liv. På måndag ska nämligen Baby Veto vräkas. Är så nervös och förväntansfull att jag skulle kunna kräkas.
Igångsättning på måndag om det inte händer något oförutsett i helgen. Vet inte vad som är bäst för min del. Att veta exakt när det ska ske, eller bli väckt på lördagnatt av ett telefonsamtal och bara bege sig?
Hur som helst så känns det otroligt underbart. Vet inte riktigt hur jag ska kunna återgälda detta. Jag är redan nu evigt tacksam och så jävla stolt över att jag ska få vara med.
Även om det slutar med att jag inte kommer att kunna infinna mig av någon anledning, så är jag ändå otroligt glad. Och nöjd.
Så jävla häftigt!
Måste nog ta mig till duschen nu och börja göra mig redo. Måste nog göra en snabbvända ner på ICA också och köpa cigg. Känns inte okej att vara utan så här på morgonen. Kaffet smakar helt enkelt inte lika gott.
Ha en fin dag hörrni!
Detta är pollen från Ragweed. Är inte helt säker, men vill minnas att Ragweed är engelska för Malört. Hur som helst så är det inte svårt att förstå hur hjärnan kan bli full av snor av skiten.
Valborgsmässoafton 2012
Jag kan inte erinra mig om att jag gjort något särskilt alls på valborg de senaste 10 åren. Det var ju lite mer en grej när vi var barn. Raketer och majbrasa och så. Och igår var inget undantag. Hade planerat att sitta hemma och se en film i min ensamhet och sova tidigt. Var helt och fullkomligt slut på efter allt arbete, men det gick över.
Alkoholen gjorde inträde och jag hamnade på fest hos Peter.
Alla som någon gång festat med Peter eller Frank kan ju kanske räkna ut hur jag hade det. Och nu var dom tillsammans. Jag skrattade så mycket att jag faktiskt har ont i käkarna idag.
Situationen blev ju inte enklare att hantera när vi bestämde oss för att sova hos mig för att ha nära till garaget idag. Titta på bilarna och allt folk. Vilken jävla dum idé.
Jag, Peter och Frank skulle dela på min säng. So far, so good. Men vill inte Peter sova, så sover inte Peter. Det var som att försöka få små barn att lugna sig.
Klockan sex nu på morgonen gav jag upp och gick upp och satte igång perkulatorn. Då passar pojkarna på att somna.
Jag dör av i soffan vid åttatiden och vaknar av Peter vid tio.
Sedan turas pojkarna om att väcka mig medans dom själva somnar om.
Jag känner mig död.
En pizza senare så åker Peter hem och jag äntrar garaget ihop med Frankie. Fy fan...
Alla lukter, värmen, jobbiga människor. Inte åkäj. Mötte upp Malin och Micke som var väldigt obakis. Jag och Frankie såg väl inte überpigga ut, och det var vi inte heller. Vi lyckades undvika att prata med så många, utan höll oss till det antisociala planet rätt bra.
Men nu är jag åter hemma och ska ta och städa lite innan det är dags att tvätta och kanske gå ut en sväng igen. Hade en helt fantastisk kväll och natt, och det var tack vare det underbara sällskapet.
Tack!
Alkoholen gjorde inträde och jag hamnade på fest hos Peter.
Alla som någon gång festat med Peter eller Frank kan ju kanske räkna ut hur jag hade det. Och nu var dom tillsammans. Jag skrattade så mycket att jag faktiskt har ont i käkarna idag.
Situationen blev ju inte enklare att hantera när vi bestämde oss för att sova hos mig för att ha nära till garaget idag. Titta på bilarna och allt folk. Vilken jävla dum idé.
Jag, Peter och Frank skulle dela på min säng. So far, so good. Men vill inte Peter sova, så sover inte Peter. Det var som att försöka få små barn att lugna sig.
Klockan sex nu på morgonen gav jag upp och gick upp och satte igång perkulatorn. Då passar pojkarna på att somna.
Jag dör av i soffan vid åttatiden och vaknar av Peter vid tio.
Sedan turas pojkarna om att väcka mig medans dom själva somnar om.
Jag känner mig död.
En pizza senare så åker Peter hem och jag äntrar garaget ihop med Frankie. Fy fan...
Alla lukter, värmen, jobbiga människor. Inte åkäj. Mötte upp Malin och Micke som var väldigt obakis. Jag och Frankie såg väl inte überpigga ut, och det var vi inte heller. Vi lyckades undvika att prata med så många, utan höll oss till det antisociala planet rätt bra.
Men nu är jag åter hemma och ska ta och städa lite innan det är dags att tvätta och kanske gå ut en sväng igen. Hade en helt fantastisk kväll och natt, och det var tack vare det underbara sällskapet.
Tack!
