Hmppft...
Spenderade morgonen på Citylek med Ronja och Eddie, och vi hade det himla trevligt måste jag säga. När vi kom dit så var det vi och tre pappor med deras barn (eller lånebarn, vad vet jag?). Jag och kidsen klättrade och gungade, papporna likaså. Jag inbillar mig att barn tycker om att leka med vuxna, och att det faktiskt är bra för barn att se att vi vuxna kan leka och ha roligt vi med. Jag tycker INTE att det är okej att dra ut ungarna i en lekpark eller liknande för att sedan neka dom till lek med vuxna.
Efter en stund så kom det tre morsor (dom gick alla under benämningen mamma) med sina telningar. ALLA tre mammor satte sig på en bänk och pratade. Barnen deras, som var någonstans runt fyra år på ett ungefär, sprang fram och åter och bad om hjälp med gungan, dom ville cykla och en av killarna ville ha hjälp med armgång. Inte en enda gång lyfte kvinnorna på röven.
Dom satt där och snackade och skrattade, men när barnen ville leka så suckade dom och tyckte att ungarna skulle leka själva.
Varför? Är inte det en aning otrevligt?
När vi gick därifrån så sa Ronja att hon tycker att det är roligt att vara med mig och leka. Hennes mamma tillhör ändå kategorin föräldrar som inte ser något problem i att kidsen leker i lera eller vattenpölar. Just Ronja och Eddie är vana att se vuxna leka och fjanta sig, men det var rätt uppenbart att tråk-morsornas ungar inte var vana det. Som dom stirrade när jag lekte med barnen så var dom med största sannolikhet inte vana att se vuxna ha roligt.
Gud så tråkigt.
Sedan var jag ju iochförsig tvungen att överspela en aning när en av mammorna satt och stirrade på mig som om jag anlänt ihop med lasermannen.
Det var nog kanske inte en helt vanlig syn att se en vuxen kvinna iförd strumpbyxor, jeansshorts och tuppkam åka rutchkana och jubla som om hon vunnit på lotto.
Men fan vad kul vi hade. Iallafall jag.
Kaffe med grädde
Är det åldern? Jag tror det. Nu är det nog dags att ta tjuren vid hornen och inse att jag inte längre är någon ungdom. Jag är trettioett år gammal. För någon på Rosenborg är det nog fortfarande ingen ålder, men frågar vi årets studenter så håller dom nog inte med.
Jag är gammal. Det är nog bara att omfamna och acceptera.
Att min kropp åldras har jag då verkligen inga problem med. Jag skiter högaktningsfullt i att mina bröst börjar likna två halvfulla påsar med Ringer-Acetat, eller att jag börjar få lite rynkor runt ögonen. Har ännu inte fått några gråa strån, men dom välkomnas varmt.
Det jag inte gillar är att hjärnan åldras med. Mitt mentala jag är inte en kvinna som närmar sig medelåldern, utan en tjej som just passerat tjugostrecket.
Min psykolog håller tydligen inte med mig på den biten, han tyckte att jag var en mogen kvinna med sunda värderingar och logiskt tänkande.
Ja, jo. Det vore väl fan om jag inte kunde tänka logiskt när intelligenskvoten ligger högre än 93% av sveriges befolkning. Och mina värderingar är det då rakt inget fel på.
Men jag vill liksom inte bli en sådan där tant i foträta skor och permanentat hår. En sådan som gör allt efter schema och invant mönster. En sådan som med bitterhet står och kastar förbannelse på skolelever och äter havregrynsgröt med linfrö till frukost. Okej, havregrynsgröt är gott, det kan jag inte förneka. Men istället för linfrö så tar jag sirap. Det är vågat.
Nu ska jag ta och bädda min säng och lägga på prydnadskuddarna, vika pläden och lägga till rätta i soffan och göra snyggt här hemma innan jag går på jobbet. En kopp kaffe med grädde och en rök innan så är jag ombord. Kaffet som är kokat i perkulatorn med en virkad liten hatt, i köket där det hänger diskhanddukar med monogram.
Shit...
Börjar nog bli dags att tänka på hjälpmedel snart, och den dagen jag måste införskaffa rollator så vill jag ha en pimpad rollator.
Det jag saknar på denna modell är sådana där coola saker som snurrar på hjulen, vet inte vad dom heter. Kan inte heller se någon tuta, men det måste jag ju givetvis ha.
Är osäker på slutburkarna på den här modellen, är dom inte lite klena?
Genomflöde
Klockan är alldeles för tidigt, hel fel dag. Vill inte alls gå och jobba idag. Vädret är alldeles för fint, så där lagom för utomhusaktiviteter.Typ leka eller åka MC.
Men nej, jag ska gå och jobba. Från morgon till kväll ska jag jobba både idag och imorgon. Det är fan inte okej.
Är nog mer död än levande idag, och värre lär det bli.
Suttit/legat beredd med bb-väskan i högsta hugg hela natten. Blev ett fullständigt nervvrak igår när Malin gjorde mig uppmärksam på att någon i henne gjorde henne uppmärksam. En jäkla tur att jag inte var ensam. Fasiken så nervös jag blev.
Men det var falskt alarm. Och tur var nog det. Tror jag kan behöva några skrämselskott för att bli riktigt redo. Några toppar av nervvrakeriet så att jag sedan kan behålla lugnet.
Ska klä mig och kleta på lite smink så att jag kan he ut mig bland folk utan att se ut som en levande död.
Hoppas ni får möjlighet att glänsa i solen idag. Gläns lite åt mig med vettja.
Fem dagar senare
I lördags när vi kom ner så stressade vi igång ganska omgående med att hitta ett systembolag och shoppade lite där. Tog oss till Söder och satte igång med festandet. Fick sällskap av Alex och Markus, två härliga killar som kunde det där med party. Vi drog allihopa till Kellys. En rockbar med sjukt billig alkohol. Två öl och två shots för 94 kr. Det är ju vansinnigt.
Kvällen spårade väl ur lite i fel riktigt för oss allihopa, och det slutade med att jag åkte tunnelbana själv där på morgonkvisten.
Söndagen spenderade vi i Skärholmen med lite shopping, bio och mat. När vi återvände till hotellet hade våra älskade klasskompisar börjat trilla in.
De dagar som sedan följde har varit så sinnesrubbat intressanta att jag omöjligt kan uttrycka det i ord. Det var studiebesök på dysberoendekliniken, dopingjouren, metadonmottagningen, Södersjukhuset, livsstilsmottagningen, Finansdepartementet, Alla kvinnors hus. Det ena stället mer fascinerande än det andra, och jag har lärt mig otroligt mycket, fått lite nytt tänk och även omvärderat min egna övertygelse.
Men hela denna vistelse har ju överskuggats av det faktum att jag har väldig smärta. På väg ner med planet mot landning på Arlanda så sprack min högra trumhinna, och den har utsatts för tryck om och om igen under alla dagar. Det kom lite blod och hörseln blir ju såklart väldigt nedsatt. Jag blir extremt ljudkänslig, och endast en liten decibelhöjning orsakar ett tryck i örat som är en skarp smärta. Söstra mi och Ida var så underbara att de plockade upp oss i Sundsvall igår, men den bilfärden var inte så himla skoj. Alldeles för hög musik och chauffören körde ungefär som om hon medverkade i nån sån där töntfilm. Skule var INTE skoj. Kom hem med än mer smärta och lite blod.
Men idag ska jag bara vara inne och inte utsätta mig för något tryck så kanske det blir bättre. Ska ju jobba i helgen, och det är ju bara att be till högre makter att det funkar med ljuden vs. trumhinnan, annars lär det bli ett jävla liv. Är nog bäst att bara stå ut och hoppas på att jag faktiskt inte blir döv.
Känner mig lite som en martyr, men det har jag fan rätt till.
Måste nog sluta nu innan jag skriver något olämpligt. Ta mig en kopp kaffe och macka. Kanske städa om jag orkar. Det behövs verkligen.
Ha en bra dag där ute i regnet.
Morning!
Vaknade okristligt tidigt idag, trots att jag var hos Peter halva natten. Kan väl inte påstå att jag känner mig pigg, men det ska nog bli bra ändå.
Tåget går om en timme, och innan det ska jag ut i ovädret och knata ner på resecentrum med massa packning. Oj, vilken tur jag har.
Intresset på min lägenhet verkar vara ganska stort, så jag lär inte få några problem vad gäller flytt. Kommer nog att kunna flytta i princip när som helst.
Känns otroligt spännande att flytta. Ser fram emot det väldigt mycket. Få inreda, tapetsera och måla, göra fint och kommer till rätta.
Kan någon av er svara på en fråga? Ni vet facebook, där finns det tydligen en funktion där man kan prenumerera på någons statusuppdateringar eller något sådant. Vad innebär det? Kommer mitt flöde upp då när jag skriver något?
Och om det nu är så, varför vill man det?
Det enda logiska jag kan komma på är att man vill snoka, för så intressant är jag inte att någon skulle vilja läsa om vad jag har för mig. Jag är ju ingen Gardell direkt.
Men jag blev faktiskt lite ledsen och upprörd när jag såg i aviseringen att XX prenumererar på mig. Min sida är fullständigt öppen för alla tror jag, så varför gör man så?
Oj, måste visst kleta på lite make innan jag beger mig ut i ovädret. Känns ju logiskt och bra. Smeta på så mycket vattenlösligt som det bara möjligt är innan jag går ut i nederbörden.
Så får det bli.
Ha nu det fantastisk tills vi ses igen.
Åter på onsdag.
Glory!
Hufvudstadsbesök...
Imorgon ska jag ut på äventyr. Äventyret börjar med att jag ska åka tåg helt allena upp till Björkarnas stad för att där möta upp min Jenny, ta oss till flygplatsen och sedan flyga ner till Stockholm. Väl framme där så har Jenny gjort upp planer för oss båda: intaga alkoholhaltiga drycker, göra oss fina, dricka sprit, äta, ta en drink, gå på lokal och dricka lite mer. På allvar så är det hennes plan.
Ja, hon har varit med förut när jag intar alkohol, och ja, hon verkade gilla det. Jag har lovat mig själv att inte skaffa mig mitt livs första LOB där nere i Stockholm, det vore ju synnerligen lite pinsamt.
Men kul ska vi ha, och jag ska se till att släppa exakt allt här hemma medans jag är där nere. Jag ska njuta av att vara iväg, jag ska njuta av alla vackra människor jag kommer att hänga med, jag ska njuta av stockholm och jag ska njuta av att veta att jag lever.
Jag är lite halvtöntig emellanåt. Ibland går jag nämligen och lägger mig i ett solarie och steker mig lite. Det gjorde jag ikväll eftersom jag tänkte att det kunde vara trevligt att vara frääääsch när jag kommer till Estokolmo. I vanlig ordning så somnade jag ju och vaknade av pipen. Hatar pipen.
Hur som helst så tog jag på mig kläderna efteråt och gick ut därifrån. Lydig som jag är så tar jag alltid av mig skorna i entrén och bär dom till hytten, precis som skyltarna aggressivt påpekar. Det innebär ju då alltså att det inte bara är att knalla ut därifrån snabbt och smärtfritt.
Nej, jag måste stanna där vid växlingsautomaten, böja mig fram och ta på mig skorna. Inga som helst problem egentligen, om det inte hade varit för den pinsamma tystnaden som uppstår när fyra gentlemän blir abrupt avbrutna i sina affärer.
Givetvis hade jag ju de nya skorna med tröga dragkedjor på mig, så allt tog väl cirkularis förti minuter. I vad som kändes som en evighet stod jag där med röven i vädret medans herrarna med väldigt små bokstäver avslutade uppgörelsen och börjar bege sig ut. Ut genom den dörr jag blockerar med mitt ass såklart. Den ene säger något fyndigt om lämplig höjd och de andra skrockar så där som bara män kan göra när de precis blivit tagna med handen i kakburken och försöker skyla det hela genom att säga något roligt.
Jag får iallafall upp dragkedjorna, rätar upp mig och tar mig ut med de skumma typerna hack i häl. Hade polisen av någon outgrundlig anledning velat göra en razzia där och då så hade jag nog suttit i något litet rum på station nu, den typen av gemytlighet hade vi när vi alla spatserade ut därifrån.
Kontentan av det hela: köpa skor med kardborre.
Ska ta och fortsätta med packandet nu så att jag blir klar. Därefter skicka in mitt specialarbete, duscha, förbereda perkulatorn och lägga mig. Kommer förmodligen inte att kunna sova, det är jag för nervös för. Men ligga ner kan jag. Det är jag väldigt duktig på. Ligga ner och läsa, sjunga falskt till Roky och pilla mig i naveln.
Ja, det är ju det jag ska göra.
Åter nästa vecka.
Nånting sånt skulle jag ha haft, då hade jag nog inte riskerat att bli någons bitch i fängelset.
Insomnia deluxe
Sitter nu här mitt i natten och är fortfarande klarvaken.
Har kämpat med specialarbetet mer eller mindre hela dagen och halva natten. Är fullständigt slut i huvudet, och alla liter med kaffe har skapat en krypande känsla i kroppen.
Men arbetet är nästan klart nu, bara korrekturläsning och psykologutlåtande kvar som jag får imorgon. Känner mig nöjd med det jag åstadkommit, och förhoppningsvis så blir även förståsigpåarna nöjda.
Borde verkligen sova nu. Ska iväg imorgonbitti för att kika på tapeter och fortsätta drömma om huset. Jag blir nämlingen förflyttad från innersta centrum till yttersta skogen inom en snar framtid.
Så imorgon blir det uppsägning av lägenheten, val av tapeter och färg och förmodligen än mer planerande. Jag längtar som en barn till julafton. Det ska bli sjukt roligt!
Så om någon av er vet av någon som är i behov av en boplats på 63 kvm mitt i centrum så hojta gärna till. Ok?
Nej, nu börjar myrorna i kroppen somna, så nu blir det marsch i säng.
Kanoners
Typiskt handjur...
Skrev ju lite grann häromdagen om vad som hände i Umeå i lördags, men kommer inte att skriva mer om det. Insåg att några av er som läser detta kanske inte bör läsa om just det, så i fortsättningen håller jag mig till halvointressant dravel.
Ska nog gå ner nu och försöka bli polare med Konkilino igen. Leta fram en korvbit eller så. Eller göra som en viss herre; servera en halv pizza, en sexa jäger och en ferraribil-godis. Till en hund.
Jag är tveksam till att det ingår i hundens naturliga kostcirkel. Men å andra sidan så gör nog inte falukorv det heller...
Tjüss!
Vattenfallsfiskar
Men nu är jag tillbaka på banan igen. Eller inte så jävla mycket på banan egentligen. Är jäkligt ur balans just nu efter helgens utflykt.
Åkte till Umeå igår och fick mig en mental käftsmäll. Blast from the past som hette duga. Blev tvungen att omvärdera min syn på mig själv och inse att jag inte är så stark som jag trott. Förstått att saker inte alltid är vad dom ser ut att vara.
Fick en ytterst personlig lektion i hur otroligt mycket en människa kan förtränga, och hur djupt det kan sitta. Hur blotta synen av en människa kan få benen att vilja vika sig av rädsla och magen att vända sig ut och in.
Har nu bearbetning, acceptans och förlåtelse att arbeta med framför mig ihop med personen som en gång var på väg att ta mitt liv, medvetet skadat mig och utsatt mig för livsfara.
Lär bli sjukt jobbigt, men förhoppningsvis så kommer det två starka människor ur det.
Nu blir det till att umgås med älskade söstra mi.
Puss
Lala-land
Är hemmavid en snabbis med ex-maken i släptåg. Jag dricker kaffe, han dricker juice. Gud vilken bebis han är ibland alltså.
Appropå bebisar. Jag saknar min brandman lite. Har ju ingen som peppar skiten ur mig på sitt privata gym. Ingen som drar mig runt sjöar i hastigt tempo och sedan erbjuder rump-massage. Nej, inget sånt nå mer nu. Dynga.
Ska ta itu med gymmandet med Jenny istället. Snart. Hoppas jag..
Måste nog kanske ta och packa ihop datorn och byta om. Ska nämligen upp på ettan till La Familia och käka middag. Pussa en massa på Sigge och Ellie och så där...
Lovely!
Marskatt?
Jag var ju så sjukt orolig för sjukdomen, så när han sa att han trodde att han var kär så släppte min ångest och ut kom ett hysteriskt fnitter. Fan vilken vidrig människa jag är. Genomrutten faktiskt.
Givetvis bad jag om ursäkt och förklarade mig, och han klämde fram ett litet skratt han med. Resten av samtalet blev mer eller mindre obekvämt och krystat. Men vi skildes iallafall åt som vänner och vi kramades. Jag fick till och med en puss på kinden, lite old fashion sådär. Ganska gulligt.
Gulligare än en Trichomonasinfektion iallafall...
God natt!
Stöter ni på ett gäng som ser ut ungefär så här så vänd er om och spring åt andra hållet. Undvik ögonkontakt, och framförallt: låt dom inte hälsa på i tjollan!
Fan...
Det värsta är att jag inte kan fantisera ihop vad det kan handla om heller. Det är en person som jag inte träffat på typ 2 månader, och under den tiden har vi inte haft mycket kontakt alls. Så jag kan inte begripa vad pojken vill. Har iallafall förberett mig på att han kommer att komma med något idiotiskt. Det brukar ju vara det när det handlar om pojkar...
Har spenderat merparten av dagen i kidsens sällskap. Har klippt Ellie och fått pussar. Fick dessutom höra några gånger att dom både tycker om och älskar mig. Så nu är jag varm i hjärtat och själen. Det är grejern det.
Imorgon är det återigen jobb. Känns knepigt att helt plötsligt jobba igen. Ska ju inte alls befinna mig där egentligen, utan i en båt.
Hade jag befunnit mig i en båt hade jag dessutom sluppit det som komma skall.
Nåja, bara att tjuren vid hornen och låsa upp dörren antar jag.
På återseende...
Könsstympning
Håller på att tvätta bort efter utlandssemestern. Kommer inte att vara ren förrän lagom till midsommar tror jag. I torkrummet hänger fiskekläderna tvättade, men när jag kom in där kunde jag ändå ana en svag doft av torsk. Det luktar riktigt illa, men jag blir ändå lite varm i hjärtat.
När jag satt där i båten på fjorden med Mac och Burk så insåg jag att jag tar hellre en vecka med minusgrader, torsk och hagel än en vecka med friterade hundar, palmer och stränder.
Visst, det vore väl skönt med en semestertripp till värmen när den svenska vintern visar sig från sin sämsta sida, men jag kan inte tänka mig många resmål som slår Norge. Det är så vackert att det gör ont i själen, människorna är trevliga och hela mitt väsen slappnar av.
På väg ut mot Austafjord hade vi en havsörn som cirkulerade ovanför bilen, på väg in mot Rörvik såg vi en tjäder vid vägkanten. Ön är full av vildkatter, men inga andra rovdjur. Måsarna är stora som pelikaner och vrålar så att trumhinnorna spricker. Men jag saknar det. Saknar fiskfjällen från sillen som vägrade släppa från händerna, saknar det gemytliga i stugan. Saknar det faktum att jag inte kände någon bakteriestress och att jag släppte allt som hänger över mig här hemma.
Men nu är jag hemma och ser fram emot att livet fortsätter. Veckan i Norge lär ju inte ha gjort underverk med vikten, men det skiter jag i. Ska dock sätta igång på allvar nu med träningen. Brandmannen har ju stuckit, så jag byter ut honom mot Jenny. Vi ska bli fitta. Vi ska se till att hon kommer in på polishögskolan så att vi kan sticka till Umeå och leva livet där. Eller?
Ska nu ta och renbädda sängen och fixa kaffe, ty om en stund får jag besök av vackraste Myggan innan jag promenerar upp på Sörliden för att pussa på Sixten och Ellie. En jäkligt skön dag med andra ord.
Ha en fabulös dag allihopa. Det ska jag ha.
Torskfistning
Hail oompaloompas!
Kom idag hem från vistelsen i vårt vackra grannland. Norge bjöd på ojämnt väder, vildkatter och fisk.
Vädret skiftade hastigt från solsken och rosa moln till svart himmel med hagel stora som golfbollar. Regn, snö, friska vindar och solkatter. En härlig blandning.
Fisket imponerade väl inte egentligen. Det största var väl att söstra mi fick en katt. Ja alltså inte en sån där hårig, utan en med fjäll och massa tänder. Havskatt heter de små äcklen. Ska ta och ladda in bilder från resan så får ni se.
I övrigt så bjöd resan inte på några större överraskningar.
Papi var mest bara i stugan då han halkade på bryggan och fick smärta i foten. Om det var alkohol inblandat? Inga kommentarer.
K-son surfade omkring med sin pipa och sydväst. Det som imponerar mig med den mannen är att han sällan är utan någon form av alkoholhaltig dryck, men jag vette klåen om han ens bli onykter. Det märks då inte.
Burk var timid och lugn i vanlig ordning. Lika vacker som sist, men med en nyfunnen fascination för musteri. Eller var det mustning?
Cissi var ju bra mycket bättre än vad jag förväntat mig. Inte för att jag gick in med en negativ bild av bruppan, men bara för att vara på den säkra sidan så körde jag på att hon skulle vara en bimbo. Det var hon inte. Riktigt bra brud verkar det vara.
Mac har vuxit i mina ögon denna resa. Hade väl inga låga tankar om honom innan heller egentligen, men han blev liksom snäppet bättre denna omgång.
Söstra mi har jag väl inte så mycket att säga om. Hon är ju liksom bara underbar i alla lägen. Min klippa här i livet.
Och jag har gått från lite lätt båträdd till skeppare. Har haft lite svårt för att känna mig trygg på vattnet, och hittills så är det bara papi och K-son som fixat att behålla lugnet i nerverna hos mig när jag befinner mig i en plastbytta på havet. Men denna resa så kastades jag helt enkelt in i en okänd situation där jag helt sonika fick acceptera Mac som kapten, och han var fan bäst hittills. Bara lugn rakt igenom. Och helt naturligt så fick han mig att köra båt när han fick trassel, och efter det var jag helt plötsligt captain.
Dessutom så blev jag (i mitt tycke) en jävel på att filéa. Rensade och fixade filérna som om livet hängde på det. Och roligt var det. Självfallet var det långt ifrån perfekt, men jag kan ändå tycka att jag skötte mig bra.
Gick ner sent en kväll och ordnade fisken. Ensam stod jag i rensboden och lyssnade på punk, drack vin och höll på att skita ner mig så fort vildkatterna rörde sig. Stället kryllar nämligen av vildkatter, och särskilt nattetid.
Söstras kisse, drygt 2 kilogram.
Denna utsikt fanns när jag om morgnarna klev utanför dörren med en kaffekopp och tog morgonciggen. Blir alldeles varm inombords när jag tänker på hur otroligt vackert det är där i krokarna.
Platsen där slakten ägde rum. Eller mest styckningen. Ej med på bild: vinglaset.
Var bara tungen. På coop i Rörvik kunde man köpa dessa. Lite roligt är det.
Nu är det godnatt här på Nytorgsgatan. Har varit vaken alldeles för länge nu och tvättat och packat upp och så. Hade egentligen planer på att kvällen skulle sluta i något trevligare, men icket.
Ska hoppa i säng och drömma om ett liv vid norska kusten.
G´natt!
