Rööövkontakt.com

Om ett par veckor åker jag till Norge. Äntligen.
Tiden kan på allvar inte gå långsammare. Skulle vilja börja packa redan nu. På med understället, av med mascaran och get dirty.
Kommer med största sannolikhet att komma hem med snäppet tightare magmuskler än vad jag har nu. Skrattfest är garanterad eftersom en av mina favoritmän of all times ska med. Han är lite som en blandning mellan söstra mi och Dr Sheldon Cooper.
Kanske ska presentera gänget för er så ni får en liten koll på hur jag kommer att ha det...
~Glenn: min papi. Kapten Glufs har koll på det mesta. Åtminstone vill han gärna tro det. Skulle inte kunna tänka mig att åka iväg så här utan min papi, han är liksom nudeln som håller ihop wokgrytan.
~Sandra: söstra mi. Ja vad ska jag säga. Kan ju inte leva utan henne någon gång i livet, och allra minst i Norge. Min klippa. Hon tillför gruppen humor och en gnutta negativitet. En fin motvikt till alla überintelligenta, och det menar jag givetvis inte som något dåligt. Min syster är bäst, det finns liksom inget negativt med henne, så länge hon inte är hungrig.
~Burk: Herr Westerström. Vet inte ens vad jag ska skriva om honom för att göra honom rättvisa. En citatspruta av rang, intelligent, verbal och lockar fram skratt i samma utsträckning som söstra mi. En underbar person utan liknelse i mitt `vanliga´ liv.
~Mac: Herr Jonsson. Tillför gruppen en högst intressant odör, humor och är nog den trevligaste av oss alla. Förra resan var han nog den enda (förutom Burk, men han räknas inte hit) som inte visade på något dåligt humör. Jag blir glad i hans sällskap, och det är jäkligt viktigt när man sitter isolerad vid norska havet.
~K-son: Han är väldigt lik min papi, men med mer kroppsbehåring. Även han har koll på det mesta och kan styra en båt. Under flera år hade jag svårt att sätta mig i en båt om inte papi satt vid rodret, men Daniel fixade att frakta min röv utan problem. Han tillför gruppen trygghet, och hur mycket är viktigare än trygghet om man sitter i en liten båt ute på öppet hav?
~Cecilia: Inte träffat henne än, men ser fram emot att bekanta mig med bruden som helt allena stod ut med gänget i höstas. Ensam kvinna åkte hon, och ändå är hon på nu igen. Bara den kvalitén gör att jag känner mig rätt säker på att vi kommer att komma överens. Det värsta som kan hända är att hon flickan är en bimbo, men då åker hon i sjön.
~Lindah: Det är ju alltså jag. Jag är den i gruppen som på allvar har tålamod att trassla ut fågelbon på lina, blir barnsligt lycklig om ekolodet visar på mer än 250 meters djup och gärna håller städat i stugan. Sitter gärna i timtal i båten och söker firrar, njuter av havsluften och hela min kropp skriker att den inte vill tillbaka till schweden.

Om du tar detta gäng, kastar in god fiskelycke och litervis med alkohol så kanske du förstår exakt hur mycket jag längtar. Som sagt, på med understället redan nu så åker vi!






Igår blev jag lurad. Jag blev så otroligt grundlurad att jag idag inte står i kontakt med min rumpa.
Min vän `brandmannen´ ringde och frågade om jag hade lust att hänga på och springa. Han försäkrade att han var otränad eftersom han inte sprungit på flera månader.
Jo jävlar.
En otränad brandman har god kondition kan jag lova. De fyra kilometrarna avklarades i hastigt tempo med höga knän, sidohopp och andra jävla nördgrejer. Det känns idag kan jag lova.
Min röv gör så otroligt ont idag att jag på allvar skulle kunna tänka mig att gipsa den. Ja det skulle ju givetvis inte hjälpa, men ni kanske förstår själva grejen.
Summa summarum: lita aldrig på en brandman om han försöker inbilla er att han är otränad. Han är nämligen man, och män är opålitliga. Som kvinnor ungefär.



By the way, ska sätta igång med seriös träning nu. Har ju haft en tid nu med sjukdom där jag faktiskt varit väldigt dålig. Men nu kan jag återigen äta och slipper näringsdryckerna. Detta har inneburit att jag gått upp i vikt de senaste veckorna, vilket jag var förberedd på. Hade träningsförbud och satt på skyhögt näringsintag, så något annat än viktuppgång var ju inte att vänta.
Men nu är det dåliga borttaget och jag är friskförklarad, så nu är det på väg nedåt igen. Hoppas jag.
Ska kämpa som fan för att kunna hålla snäppet högre tempo än brandmannen om några veckor. Det är mitt mål.

Har bestämt mig för att börja om med kilona. Ska inte räkna in de jag redan gått ner, utan nu börjar jag om på noll.
Wish me luck...



Stay away from that trap-door!

This is a lubb. Dom luktar illa, är slemmiga och förbannat roliga att fånga om det ligger lite kilon i kroppen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0